Äventyr

Den här sommaren har jag äntligen tänkt göra slag i saken. Från att bara ha suttit vid internetforum och beskådat vad andra har upplevt, så tänker jag själv ge mig ut på äventyr i vårt avlånga land. Beväpnad med kamera, bil och tält, tänker jag ge mig ut och leta förfallna hus. Drömmen hade varit att kanske ha en lyxig husbil eller dylikt, man blir ju inte yngre precis, men ekonomin tillåter endast tält, vandrarhem eller hotellrum denna sommar.

Förhoppningsvis får jag med mig lite sällskap också, fyra ögon ser mer än två.

Först och främst måste vi invänta våren, sen sommaren och även hoppas på att bilen håller sig frisk. Man hinner liksom täcka ett mycket större område om man är bilburen. Dock tänker jag inte vänta så länge som till semestern innan jag ger mig ut på äventyr. Så fort det är tillräckligt med grader för att en latmask som mig själv ska kunna vistas ute i mer än trettio minuter utan att förfrysa större delen av kroppen, blir det till att gå på upptäcktsfärd.

Jag gissar på att det finns en del spännande att upptäcka runt hörnet där jag bor. Enbart genom att vistas i min lilla vedbod, så känner man svunna tiders andetag, när man ser gamla verktyg som hänger och dinglar i nötta rep från taket. I själva ladugården står det mängder med nyare och äldre möblemang, där har jag dock bara vågat mig in en liten bit, efter upptäckten av en mumifierad katt.

Ett litet rött hus jag kör förbi minst en gång om dagen har fångat mitt intresse från första stund jag flyttade hit, jag saktar alltid ner när jag åker förbi det. Stugan är verkligen förfallen och övergiven, men den står envist kvar och motarbetar väder och vind så gott det går. Det ska bli det första huset att besöka av årets äventyr.

A 6

Det finns ju andra byggnader som inte enbart är ämnade för bostäder som är intressanta. På min väg till jobbet kör jag förbi en pampig byggnad. När jag var mindre trodde jag att byggnaden var ett slott, eftersom det såg så storlaget ut. Där låg jag på min lilla handduk på stranden nedanför och spanade upp mot den tegelprydda byggnaden.

Efter att ha sett den stora kasernbyggnaden i soluppgång, dimma, hällregn och endast upplyst med strålkastare i mörker varje dag i ett års tid, så var jag helt enkelt tvungen att ta reda på mer. Jag minns ju att vi var på studiebesök där med skolan, när det fortfarande var ett regemente.

Googlar man på enbart A6, så kommer det upp mängder med sidor om köpcentrum, golfklubb och Audi bilar. Jag kan tycka att det borde ploppa upp någon sida om områdets ursprungliga uppgift. Vill man veta mer om A6 historia, så bör man söka på regemente eller bege sig till närmaste bibliotek.

A6 blev A6 redan 1895 och det känns ganska tråkigt att en sådan intressant del av historien förknippas till största delen med ett köpcentrum, vare sig man är för eller emot militärt försvar. Det finns nog inte några övergivna byggnader kvar på området, men man kan ju fantisera om vad som utspelat sig i de husen som inte längre finns kvar och om dolda rum och gångar i den gamla kasernbyggnaden. Nog om A6, den som vill förkovra sig i A6-områdets historia hittar nog det de söker.

Hus.

Man kan tro att intresset för gamla förfallna hus började så sent som för ca 5 år sedan, när jag flyttade in det gamla huset jag hyr. Jag bor på en gammal gård med 2 bostadshus varav jag hyr det ena. Det finns en gammal ladugård i anslutning till husen, där står mest gammalt bråte, som hyresvärden inte vetat var han skall gömma undan. Uppe på rännet står det bilar och husvagnar för vinterförvaring. Det var nog ett bra tag sedan som ladugården var hem åt kreatur och rännet var fullt med hö.

De andra byggnaderna som antagligen hyste några slags jordbrukningsmaskiner är numera ordentligt igenbommade och hem åt båtar.

Jag tror att huset är ifrån 1800-frös ihjäl. Jag har läst några rader om det i en bok från Hembygdsföreningen i orten där jag bor, men minns inte för tillfället var där stod. Så fungerar jag och mitt historieintresse, jag njuter för stunden, men lägger långt ifrån allt på minnet. Finns det i böcker så kan man ju återgå dit när man vill ha informationen upprepad.

I själva verket vet jag inte exakt när intresset för övergivna hus och byggnader vaknade, kanske var det något gammalt hus vid sommarstugan, kanske var det huset som hade sett bättre dagar vid utkanten av förorten?

Ett starkt minne av ett speciellt hus går tillbaka ca sjutton år i tiden, då bodde jag en tid i USA. Ett fallfärdigt hem, som säkerligen varit alldeles fantastisk i sina glansdagar, väckte min nyfikenhet. Nästan varje dag i ett års tid, cyklade jag förbi det fallfärdiga rucklet. Det var nästan spöklikt, även mitt på ljusa dagen när solens strålar värmde som mest.

Jag vågade mig aldrig in i trädgården för att spana in genom fönstren, utan nöjde mig med att beundra det på håll och fotografera det från lagom avstånd.

Hela vår jordglob är full av sådana här gamla, förfallna, övergivna hus. Jag tänker försöka mig på till våren att besöka några av dessa hus, beundra på avstånd, kanske våga mig fram till ett fönster, fotografera, söka information och återigen fantisera om när husen var fulla av liv.

Historia

Så länge jag kan minnas, så har jag på ett eller annat sätt varit intresserad av historia. När jag var så liten att jag inte minns, så fick jag frågan: "Vad vill du jobba med när du blir stor?" Svaret blev: " Jag ska bli arkeolog eller jobba på Skaga".

Där ser man. Jag jobbar varken som arkeolog eller på Skaga, utan för tillfället bygger jag husvagnar. Historia-intresset har gått lite upp och ner genom åren. Mycket har det varierat, det som fångat mitt intresse, ett tag var det bara Indianer i USA, sen var det Vikingar, Romersk historia och Egyptisk historia.

Vid pyramiderna har jag aldrig varit, däremot vandrat runt i Rom bland ruiner och njutit¸ fantiserat om livet i det forna Pompeji. Varit på Museum i London, för att spana in Rosetta-stenen. Släpade med min stackars kusin som aldrig hade hört talas om den stenen. Jag trodde alla i hela världen visste hur man knäckte hieroglyfernas gåta.

Jag växte upp i en förort med gott om betong, men tänk att en gång i tiden fanns där stora åkrar, kanske ett och annat hus, där någon bonde eller soldat kanske hade slagit ner sina bopålar. Där vi som barn lekte i skogen borta vid macken fanns det ruiner, det visste jag för det var utmärkt på kartan vi använde när vi skulle orientera i skolan. Spännande.

Mamma och Pappa skaffade oss en liten kolonilott, där jag med visst motstånd hjälpte till. Ett antal gånger rensade jag ogräs och kupade potatis. En dag hittade jag en gammal rostig nyckel och lyckan var total!

Mamma sa att det förmodligen bara var en gammal dassnyckel som någon hade tappat när de arbetat med sin kolonilott.

Min hjärna fantiserade om något helt annat, kanske hade just här eller i närheten stått ett litet torp och någon tappade nyckeln när de var ute och plöjde i åkern eller var på väg någonstans. Det spelades upp en filmsnutt från ett annat århundrade.

 

Varför blogg?

Har funderat länge på att börja blogga, men har jag verkligen nåt att säga? Jo, jag har massor att säga, men vill jag att andra ska veta? Kanske? Kanske inte?

Nu kändes det ändå som att det var dags att testa, sparken i röven fick jag av en vän, tack Christian.

Vad ska jag då blogga om? Jag tänker till att börja med, hålla mig till ett ämne som jag nyligen fått upp ögonen för, eller rättare sagt intresset för. Egentligen har intresset funnits där alltid, men nu har jag hittat ett ord för det och faktiskt andra människor som har samma intresse.

Urban Exploring är ett ganska nytt begrepp för mig och om jag har fattat rätt, så omfattar det ganska mycket. För min del är UE gamla, övergivna hus och historian som huset gömmer i sina skrymslen. Ännu har jag bara skrapat på ytan; beundrat fallfärdiga hus från bilfönstret och fantiserat om dess historia.

Jag tänker försöka mig på att mer aktivt utforska och även kanske få ta del av en och annan historia, eller myt. Följ med från början på en resa där tänker ge mig ut så fort det som göms i snö kommer upp i tö.