Hus.

Man kan tro att intresset för gamla förfallna hus började så sent som för ca 5 år sedan, när jag flyttade in det gamla huset jag hyr. Jag bor på en gammal gård med 2 bostadshus varav jag hyr det ena. Det finns en gammal ladugård i anslutning till husen, där står mest gammalt bråte, som hyresvärden inte vetat var han skall gömma undan. Uppe på rännet står det bilar och husvagnar för vinterförvaring. Det var nog ett bra tag sedan som ladugården var hem åt kreatur och rännet var fullt med hö.

De andra byggnaderna som antagligen hyste några slags jordbrukningsmaskiner är numera ordentligt igenbommade och hem åt båtar.

Jag tror att huset är ifrån 1800-frös ihjäl. Jag har läst några rader om det i en bok från Hembygdsföreningen i orten där jag bor, men minns inte för tillfället var där stod. Så fungerar jag och mitt historieintresse, jag njuter för stunden, men lägger långt ifrån allt på minnet. Finns det i böcker så kan man ju återgå dit när man vill ha informationen upprepad.

I själva verket vet jag inte exakt när intresset för övergivna hus och byggnader vaknade, kanske var det något gammalt hus vid sommarstugan, kanske var det huset som hade sett bättre dagar vid utkanten av förorten?

Ett starkt minne av ett speciellt hus går tillbaka ca sjutton år i tiden, då bodde jag en tid i USA. Ett fallfärdigt hem, som säkerligen varit alldeles fantastisk i sina glansdagar, väckte min nyfikenhet. Nästan varje dag i ett års tid, cyklade jag förbi det fallfärdiga rucklet. Det var nästan spöklikt, även mitt på ljusa dagen när solens strålar värmde som mest.

Jag vågade mig aldrig in i trädgården för att spana in genom fönstren, utan nöjde mig med att beundra det på håll och fotografera det från lagom avstånd.

Hela vår jordglob är full av sådana här gamla, förfallna, övergivna hus. Jag tänker försöka mig på till våren att besöka några av dessa hus, beundra på avstånd, kanske våga mig fram till ett fönster, fotografera, söka information och återigen fantisera om när husen var fulla av liv.