I väntan på plusgrader 2.

Idag har det visserligen varit någras ynka plus ute, men då jag ser mig omkring och det bara är vitt, vitt och åter vitt, så får rubriken stå där den står.

Har varit ett par upptagna veckor och fulltecknade helger. Denna gångna helg var den första på ett tag som jag känt mig helt ledig, då blev jag ju givetvis förkyld så det räcker för ett tag. Inget ovanligt med det, jag brukar vara sjuk när jag är helt ledig. Min kropp vill väl inte vara ledig, mitt sinne tycker dock något helt annat.

Jag bestämde mig för att jag i alla fall behövde lite frisk luft, det var ju ändå några stackars plusgrader i solskenet, jo det var solsken idag. Det blev en kortare promenad bort till huset jag kör förbi varje dag, som jag tidigare berättat om. Till saken hör också att jag lider av älgfobi, så även om promenaden var relativt kort, så var det en stor ansträngning för mig.

När jag närmade mig det lilla skogspartiet där huset är beläget, så upptäckte jag ansträngning nummer två, snö. Så nära, men ändå så långt borta. Jag kände inte för att klampa runt i en halvmeter snö för att ta mig fram till huset. Jag har ju inte ens införskaffat mig en ordentlig kamera än, så det hade känts som onödigt arbete, när jag inte ens kunde föreviga huset på bild. Jag får helt enkelt suga på den karamellen ett tag. När jag säger att huset är gammalt, så menar jag verkligen det. Det finns ett litet plakat framför tomten som hembygdsföreningen spikat upp, så det tog jag kort på och gick hem för att söka information.

Nu vet jag mer om huset, hur gammalt det är och att det är en gammal backstuga. Från början var det en linstuga, men om det någonsin använts till bostad vet jag ej i nuläget. Jag vill i alla fall tro det, möjligtvis en väldigt liten bostad, men det gör ju att det känns ok när man själv inte bor i världens största hus. Nu får man som sagt suga på den karamellen ett tag till innan kamera och ytterligare information är införskaffad.

I väntan på plusgrader 1.

Berättelsen om Sten.

Ja, vad ska man göra medan man väntar på att vädret ska te sig lite humanare mot oss som ständigt fryser? Sitta och vänta på att lottomiljonerna ska trilla in? Gå i ide?

Själv borde jag inte ha några problem med att sysselsätta mig, det är bara det att jag är så förbaskat lat när det är vinter ute. Jag har massor med saker som behöver göras, information som ska letas fram på stadens bibliotek och kamera att inhandla, men jag behöver sol och värme för att få energi.

Så här sitter jag nu på röven i soffan och knappar på tangentbordet istället. Jag tänkte dela med mig av en liten berättelse från min barndom, bara för att.

Som sagt tidigare så bodde jag i en förort, en betongförort. Vi hade ändå turen att ha skog och ängar i närheten av vår förort. På andra sidan stora vägen fanns det ett stycke skog där vi ofta var och lekte, vi hade dåligt med spelkonsoler på den tiden, inga wii eller xbox. Vi sysselsatte oss med gå på upptäcktsfärd i skogarna runt omkring och hitta på dumheter. Dumheter tyckte föräldrar, kul tyckte vi.

Vi hade Sten.

Sten var spännande och där låtsades vi att vi bodde ibland. Vi gjorde upp eld och kokade spaghetti i en kastrull som en kusin lånat av min moster, det var mindre populärt. Man kan ju tycka att föräldrarna borde varit stolta över att vi så tidigt tog ansvar och lärde oss laga mat. Nu förstår jag att föräldrarna var tacksamt överlyckliga för att vi inte startade någon skogsbrand.

Sten var stor och hade en dörr. En natt tänkte några av oss rymma dit och bosätta oss där, jag är glad över att jag inte riktigt visste hur man ställde in väckarklockan, jag minns inte om några tog sig dit på natten, men hade jag vaknat hade jag förmodligen inte vågat ändå. Vem skulle vilja sova i Sten?

Sten var en jordkällare. Jag funderar ibland på om Sten finns kvar och varför den fick namnet Sten. Nu är jag inte så insatt i användningsområden för jordkällare, mer än att de användes till att förvara mat i, då som nu. Det bör ju ha legat ett hus i närheten och då börjar ju hjärnan gå på högvarv och leta bland gömda minnen. Vi gick alltid på upptäcktsfärd när vi hade varit en stund vid Sten. Det fanns aldrig något hus då, men någon gång stod där säkert en stuga eller kanske till och med en större byggnad, vem vet? Vad hände med huset som en gång fanns där, vem bodde där och när?

Någon dag kanske jag beger mig tillbaka, det finns kanske en gnutta kvar av skogen och kanske jag kan finna en husgrund, kanske till och med få återse Sten.